Det bästa med att åka hem till Eskilstuna är, när man bytt tåg i Katrineholm och man vet att det exakt är 49 minuter kvar tills man är framme och omfamnas av någon man tycker om. Precis innan ankomst då man åker via Skogstorp är det alltid som en värme bölja som sköljer över mig, min barndom typ spelas upp framför mig igen, dels för att jag åker förbi min mormors gamla hus och för jag åker förbi mitt gamla hus. Jag älskar det!! vill typ gråta varje gång.. Så när jag väl hoppar av spelar det ingen roll att trapporna är för långa för dem med resväska, eller att det är så äckligt i tunneln så man vill ha gas mask. Jag är som på moln för att jag är hemma igen. (Sen är de ju helt andra känslor på hemvägen men de är en annan femma) Det jag vill säga är att jag är så glad för att jag har så mycket att komma hem till, och människor som jag vet saknat mig, de är nog den bästa känslan av allt!

 

Men tanken slog mig precis, att denna gång kommer det inte riktigt vara som vanligt. En av mina bästa vänner Linn, som jag tidigare skrivit om har som sagt flyttat till Dubai(läs om hennes & Tovas resa HÄR). Och detta har ju jag inte märkt av speciellt mycket eftersom att jag också bor någon helt annanstans. Men det känns verkligen nu när man är påväg hem att de liksom redan saknas något, och det är jobbigt! Det kommer att vara någon liten del som saknas, speciellt när jag umgås med de andra tjejerna, och det kommer definetivt vara en aning tystare... haha