no matter where u at i'll be there/BIG NEWS

Äntligen är dagen här då jag helt öppet får säga till exakt vem jag vill att vi är BACK IN SWEDEN, förr gott! Det senaste året har verkligen varit en berg o dalbana för mig och Tobias. Främst för honom kanske eftersom att hans handbollskarriär nu lagts på hyllan. Allting började väldigt bra här i Ålborg men i våras skadade han ryggen och har inte blivit bra sedan dess.

 

Detta inlägg skriver jag med både sorg och lycka i hjärtat, då de egentligen inte var meningen att vår resa skulle bli såhär kort. Att vi skulle behöva lämna alla de fina människor vi kommit nära här i Danmark, den älskade staden och vår fina lägenhet. Allting har gått så himla fort och de senaste månaderna har varit sådanna som man bara vill stryka över och glömma. Att gå och hålla på hemligheter som man inte får dela med sig utav till någon är inte så lätt som man tror. Samtidigt är jag såklart väldigt tacksam över att vi fått uppleva detta eftersom att de varit ett litet äventyr. Jag kommer titta tillbaka och minnas detta med ett leénde på läpparna, det är en sak som är säker. 

 

 

Sen är det de där med att lämna människor, precis så som jag fick lämna alla hemma i Tuna när vi flyttade hit, får jag nu lämna många fina människor bakom mig och som jag sorgligt nog kanske aldrig kommer att träffa igen. Hur den än blir så jag är otroligt glad över att jag fått lära känna dem, vi "spelar tjejer/fruar" var som en liten skadinavisk familj som hade väldigt roligt tillsammans. Men sen är de ju så att oavsett vart man kommer så är det alltid några man kommer lite närmare än andra. Och i mitt fall är det en person som har kommit alldeles för nära för att dras som "en av tjejerna i laget", för hon är en riktig vän, min vän. Jag talar självklart om min vapendragre Madde, som kommer att förbli min vän oavsett var i världen vi hamnar. 

 

Sen vill jag bara skriva lite snabbt om/till mannen som allt detta egentligen handlar om. Att vi för ca 2 år sedan blev ett par, och sedan gått igenom eld och vatten tillsammans på så kort tid, är för mig lika förvånande varje gång jag tänker på det. Jag hann inte mer än att svara "ja" på frågan "är vi ett par nu", innan du frågade mig "ska du med till Danmark?". Det spelade ingen roll hur länge eller hur kort tid vi hade känt varandra, för de har aldrig känts mer rätt än att säga ja till alla saker som inkluderar dig. Vad du är för mig, är väldigt svårt att beskriva med ord. Men jag älskar dig min kämpe/fästman/själsfrände/roliga/tröga/klumpiga/bästa/snälla/omtänksamma älskade pojkvän. Tillsammans är vi starka och ingen kan ändra på det.

 

 

 

OCH Slutigen... Detta är ett "tidinställt inlägg". Just nu är klockan 17:15 och Ålborgs hemma match har just börjat, Tobias har precis klivit av planen där han hållt ett tack tal till alla fans och folk som varit med runt omkring oss. Förmodligen gråter jag just nu, precis som jag gjorde när skrev detta inlägg i morse som ni nu läser. Ikväll ska de skålas och sägas hejdå, imorgon åker vi HEM till Sverige igen för att börja vårat efterlängade svensson liv. 1:a november börjar Tobias en PT-utbildning, 1:a december flyttar vi in i vår nya lägenhet i Eskilstuna (med 3,70 i takhöjd, så värt att nämna) och jag ska fortsätta söka jobb.. tips någon? Annars vill jag bara säga puss till alla som tar sin tid och läser här varje dag, och till er som skriver, ni är grymma.

åhhh hvor det her gør ondt helt ind i hjertet. Husker stadig da jeg skrev til min svenske "kilde" hvad han kunne fortælle om denne Tobias Aren? Svaret kom hurtigt "Han är en väldigt duktig spelare måste jag säga med ett GRYMT hårt skott". Fra den dag glædede jeg mig til at se Tobias spille for Aalborg, og Tobias har bestemt ikke skuffet mig. Vilken jävla kille :-)
Derfor gør det også så ondt helt ind i hjertet at eventyret nu slutter for jer på denne måde.
Ligesom du græd da du skrev dit indlæg, har jeg nu siddet og grædt.
Jeg ønsker jer begge en helt fantastik fremtid hjemme i Sverige. Kun det bedste er godt nok til jer :-)
PUSS PUSS - og lycka till!

Jeg kommer til at savne dig. //Sasja

Åh Hanna, Nu gråter jag med... MEN det är gött att ni kommer hem!! KRAM

Buhuuuuu kom tillbaka! :(